17 december 2014

Myndigheter mot religionsfrihet

Tunga instanser som JO, Skolverket och Skolinspektionen gör tummen ner i sina remissvar på Jan Björklunds lagförslag om skolavslutningar i kyrkor. Det finns därför anledning att fundera över om dessa myndigheter haft ens grundläggande kunskaper om rådande förhållanden, innan de skrivit sina remissvar? För de kan väl inte leva i tron att dagens icke-konfessionella skola tillnärmelsevis lever upp till att inte ha konfessionella aktiviteter?


Statistik från Skolkyrkan i Täby församling 2003-2006



 .









Dagens skola har alltför ofta konfessionella inslag och aktiviteter och det är bara den fullkomligt aningslöse som inte inser betydelsen av en frivillig närvaro i det läget. Myndigheternas reaktion på lagförslaget är ett typexempel på ett agerande där de istället borde inse att ett steg bakåt kan vara ett rimligt pris för att kunna fortsätta framåt. Att stå och banka huvudet mot väggen när man skulle kunna stanna upp och se att nödutgången inte längre är blockerad, utan står på vid gavel. Välkommen ut i friheten.

Det handlar om att ge elever och föräldrars fullständig frihet att ge tusan i alla gudstjänster och andra konfessionella aktiviteter som idag sker inom ramen för skolobligatoriet. Det kanske kommer som en nyhet, men de finns där. Därför måste vi få friheten att välja själva om vi vill utebli, utan att behöva skolka från de annars obligatoriska religiösa aktiviteterna.

Nödtorftigt kamouflerad under begrepp som tradition och kulturarv, studiebesök och religionsundervisning är kyrkan verksam i den icke-konfessionella skolan med sin Skolkyrka, sina skolpräster, skolpastorer, Bibeläventyr, Riddarskolor, böner och välsignelser. Med klassbesök, nätverksbyggande och temaerbjudanden har kyrkan arbetat fram modeller för hur den ska ta sig in i skolan. Det uttalade syftet är att värva blivande konfirmander, eftersom det är dessa som förväntas stanna kvar som betalande medlemmar.

Genom rollspel får kyrkan eleverna att läsa trosbekännelsen, med Skolinspektionens godkännande, likaväl som det traditionella adventsfirandets bön och välsignelse av eleverna, av samma myndighet bortförklaras som studiebesök. Och var det så att småungarna inte ville bli välsignade, så kunde de faktiskt låta bli att ta det till sig, konstaterade samma myndighet i sitt beslut. Myndighetshyckleriet firar triumfer i takt med att föräldrarna ger upp sina försök att hävda rätten till en icke-konfessionell skola för sina barn. Man vabbar, sjukskriver, skolkar och biter ihop. Skolan varar trots allt inte för evigt.










 













Allt detta slipper vi om lagförslaget går igenom, för den enda verkliga nyheten i detta är frivilligheten att delta.

När kartan och terrängen inte överensstämmer kan det vara en god idé att bekanta sig med terrängen för att kunna ta sig vidare. Låt mig förklara hur skolan med hjälp av lagförslaget skulle kunna bli icke-konfessionell på riktigt.

Lagförslaget består av två delar: Den första legitimerar ett pågående förhållande: Att skolavslutningar och annat firande sker i kyrkor där präster ber och välsignar. Förarbetet bekräftar det pågående när man benämner det ”tradition”. Lite tillspetsat kan man säga att lagförslaget i denna del legitimerar ett pågående missförhållande, snarare än det introducerar någon nyhet.

Den andra delen säger att religiösa aktiviteter fortsättningsvis ska vara frivilliga. Om man nu betraktar frågan ur skolans perspektiv, så kan man se att den frivilliga närvaron flyttar aktiviteten - ut ur skolobligatoriets tvingande närvaroplikt – till elevernas fritid. Där har skolan inget uppdrag.

Utifrån skolans uppdrag och ansvar, ser man att skolavslutningar i kyrkor då enbart kan bli en fråga mellan kyrkan och eleverna/elevernas vårdnadshavare. Skolan har inte längre någon anledning att engagera sig i ett kyrkligt firande, utan kan lämna ifrån sig uppgiften till församlingen.

Den andra meningen i lagförslaget gör visserligen den första meningen meningslös, då skollagen inte omfattar elevernas fritid. Men låt oss ha överseende med den logiska kullerbyttan. Frivilligheten är för viktig för att offras på en sådan detalj. Lagtexten skulle därför förslagsvis kunna lyda:

”Skolan med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell. Detta innebär att aktiviteter i kyrkor och aktiviteter under ledning av en präst inte ingår i skolobligatoriet och ska vara frivilliga för eleverna att delta i. Denna regel ska vara religionsneutral.”

Den som följt skolkyrkodebatten under åren vet att frivillighet är något som kyrkorna väljer att tala tyst om. På många orter runt om i landet har det varit uppslitande konflikter kring skolavslutningarna. Inte minst har många rektorer fått ta emot hot och trakasserier då de försökt att hålla skolavslutningar i den egna skolan. Detta hade kyrkan enkelt kunnat avstyra genom att komplettera skolans avslutning med ett eget skolavslutningsfirande i kyrkan. Men se, då är det stopp!

För kyrkan vet av bitter erfarenhet att folk överhuvudtaget inte går dit frivilligt. Även från de främlingsfientliga kretsar som på senare år kidnappat frågan är intresset obefintligt, då den bärande idén ligger i just tvånget. Man ska tvingas att underkasta sig det förment svenska, oavsett om det benämns kulturarv eller religion.

Är det därför även myndigheterna har haft så svårt att hantera frågan? Det är i så fall beklagligt och oroväckande. Det handlar trots allt om något så viktigt som att dagens skolelever saknar det rättsliga skydd mot ofrivilliga religiösa aktiviteter som elever i religiösa friskolor är garanterade. För så paradoxal är skollagen: Det är bara elever i kommunala skolor som inte omfattas av den rätt till frihet från religion som grundlagen RF 2:2 föreskriver. Dagens praxis innebär ett religiöst tvång som är ovärdigt en rättsstat.

Camilla Grepe

Källor:

Albin Davidsson, Skola och kyrka möts
Arne Palmquist, Rolf Larsson, Kyrkan & Skolan
Bert Stålhammar, Skolan i kyrkan - Kyrkan i skolan  

Elaine E Lindblom, Den blomstertid nu kommer... del 1
Peter Ekman, David Ekh, Den blomstertid nu kommer... del 2 
Stefan Nilsson, En närvarande kyrka - Tankar om skolkyrkoarbetet i Härnösands stift

16 december 2014

Premiär för Bright Debatt!

Välkomna till tidskriften Brights nya debattsida på nätet. Här kommer vi att publicera debattartiklar som kompletterar utbudet i pappersupplagan av Bright.

Bright 1-2014

Ur innehållet:


Bright 2-2013

Ur innehållet:



Bright 1-2013

Ur innehållet:


Bright 4-2012

Ur innehållet:
Enkät: Rättegångsgudstjänster som fortsätter 2013
Kristdemokraternas anti-abortorganisation värvar småbarn
Bristande respekt för sekularism hot mot demokratin
Borgerlig vigsel i ekonomisk gråzon
Religiösa beröringsskräck, pastor Jansson och sjukhuskyrkan
Den vanhedrande begravningen
Omskärelse – religionsfrihet eller religiös märkning?
Ett herrans liv i den senaste skolkyrkodebatten
Kristendomen – den yttersta ofriheten
Vårt kulturarv
Religionens gränser i naturvetenskapen
Därför är Etzel Cardenas resultat inget bevis för telepati
Fasta avdelningar:
- (O)signerat: Förenade Humanister presenterar sig
- Litteratur
- Noterat & Kommenterat

Bright 3-2012

Ur innehållet:
Kommunism och nazism – med rötter i religionen
Nazism och kristendom
”Nyateism” är en konstruktion
Kritik av religion ska uppmuntras
Nyetablerat islamistparti höll möte i Köpenhamn
Fängslad för länk på Facebook
Böneutrop – Ceci n’est pas une annonce publique
Norska kommunpolitiker tvingar skolor fira gudstjänst
Innocence of muslims – i samma anda som Life of Brian
Riksdagsmotion om skolavslutningar i kyrkan
Kärleksbudskapet- religionernas gemensamma nämnare?
Kyrkan och staten: Skilsmässa med förhinder?
Lek ”Finn fem fel” på DN Debatt
Sveriges hemligaste gudstjänst
Gick din riksdagsman på gudstjänsten? Vi har listan!
Litteratur: Arthur Schopenhauer och Victor J Strenger
Kan vidskepelse bli vetenskap?
Vem representerar talmannen på kyrkomötet?
Medeltida fasoner och nutida opportunister
Fasta avdelningar:
- Osignerat
- Litteratur
- Noterat & Kommenterat

Bright 2-2012

Ur innehållet:
Utbildningspolitisk fadäs (KD)
Svenska kyrkans doplära
Antikens naturfilosofer var de första ateisterna
En skola på kristen grund
Kristen sightseeing i väntan på Harmageddon
En ny sekulär text till ”Den blomstertid…”
Kristdemokraterna bekräftar religiös agenda i skolavslutningsdebatten
Skolan i fokus för kyrkans intresse
Humanisternas frågor till Domkapitlet
Prästprotest i DN
Biskop Antjes krokodiltårar
Nawal El Saadawi i Stockholm
Skeptikerträff i Eskilstuna
Öppet brev till Sveriges regering och riksdag
Riksrevisionens kritik mot Domarnämnden
Fasta avdelningar:
- Osignerat
- Litteratur
- Noterat & Kommenterat

Bright 1-2012

Ur innehållet:
Vad betyder en ed?
Historisk tillbakablick om relationerna mellan kyrkan och staten
Kopimismen
Det sekulära samhället – demokratins livsluft
Ständigt denne Birro…
Energitjuvarna
För mycket ateism
Bibelstudier.se kommenterar Skapelsen
Homosexualitet är inte ett moraliskt vägval
Rapport från högtidlighållandet av Fadime Sahindals död
UngHum har besökt Oslo
Fasta avdelningar:
- Osignerat
- Litteratur
- Noterat & Kommenterat

Bright 3-2011

Ur innehållet:
Ockultismen inom Miljöpartiet
Homeopati – ett luftslott av tomma argument
Horoskop och Spöken
PowerBalance – humbug i sportbutikerna
Riksdagsgudstjänsten – fem i tolv för en otidsenlig sedvänja?
Nya metoder när kyrkan ska nå barnen
Ask vilse i pannkakan
Barndopet – för vem?
Agnosticism
Begravningsentreprenörens tankar om döden
Fadime Sahindals tal i riksdagen 2011
Sadomasochismen – kristendomens ideologiska rot?
Vem är kristen?
Kulturrelativismen närs av vår tystnad
Fasta avdelningar:
- Osignerat
- Litteratur
- Noterat & Kommenterat

Bright 2-2011

Ur innehållet i Bright 2-2012:
Jessica Schedvin ny ordförande för Unga Humanister
Hot efter anmälan till Skolinspektionen
Luleå stift talar klartext om skolkyrkan
Prejudikatet som kan stoppa skolavslutningar i kyrkan
Rapport från en islamistisk konferens
Därför kallar jag mig inte ateist
Ateisten – exkluderad i samhällsdebatten
Vatikanbankens ljusskygga verksamhet
Finns Gud?
Språket – irrationalismens styrka och fall
Katolsk teologi
Alternativmedicinens illusoriska verkan
Religionskonflikt på BVC
Fasta avdelningar:
- Osignerat
- Litteratur
- Noterat & Kommenterat

Bright 1-2011

Ur innehållet:
Europadomstolen tillåter krucifix i klassrummen
Rättegångsgudstjänsterna fortsätter
Rondellhunden – ett cirkulärt projekt
Respekt för ateismen
Egyptens kulturarv hotat av islamister
Några religionskritiska pionjärer
Rapport från en kvinnokonferens i Kairo
Om att förstå en naturlig värld
Katolska kyrkan – teologi utan gränser?
Kulturrelativismen inom RFSU
Kyrkan behåller sitt grepp över skolan
Hur arbetar en skapelsetroende NO-lärare?
Riddarskolan – ett rollspel i kyrkans tjänst
Anekdotbevisning
Fasta avdelningar:
- Osignerat
- Litteratur
- Noterat & Kommenterat

Varför en tidning som Bright?

Bright startade 2011 och är ett debattmagasin mot religion och vidskepelse med ideologiska hemvist inom skepticism- och humaniströrelsen.

Bright är ett helt igenom ideellt projekt där ingen är arvoderad. Tidningen görs av skribenter från bloggar, nätverk och föreningar som på olika sätt, och i vid bemärkelse, bildar opinion mot religion och vidskepelse.

Bright utnyttjar papperstidningens styrka för ett redaktionellt urval och en effektiv distribution av idéer och åsikter. Här ska läsaren hitta intressanta artiklar om ämnen som religion, skepticism, yttrandefrihet, och mänskliga rättigheter.

Bright driver en debatt som är för viktig för att få stanna i bloggvärlden, den måste nå ut till fler. När du köper Bright hjälper du oss att sprida debatten till mediaredaktioner, politiker och myndigheter.

Välkommen att kontakta oss om du vill medverka i tidningen: redaktion@brightmagasin.se



Bright skickas till politiker, myndigheter och medieredaktioner