Maria Hagberg skriver om religionens sexualisering och objektifiering av kvinnan. Artikeln är publicerad i Bright nr 1-2015.
Feminismen är inte bara ett hot mot patriarkatet, utan i allra högsta grad mot de religiösa krafter som sexualiserar och objektifierar kvinnan. För över tio år sedan publicerade jag en variant av denna artikel i Vänsterpartiets distriktstidning i Skåne. Mina belackare inom partiet anklagade mig bland annat för att bidra till ockupationen av Irak. Sedan dess har jag varit i Irak i fredliga syften och betydligt oftare än dem, om de ens har varit där själva?
Jag hävdar att feminismens genomslag kommer att bli det största demokratiska förändringen någonsin. Därför är den ett stort hot mot religionen. Vi har en skyldighet att väcka diskussion om religion när den utövas förtryckande. “Låt dem sköta sitt”. Nej, säger jag, låt dem inte sköta sitt! Det var en välgärning att Svenska Kyrkan efter 500 år löstes från staten och det kanske äntligen finns en chans att upprätta ett rättssystem som inte grundar sig på kristna värderingar utan på de universella mänskliga rättigheterna. Se på alla domar när det gäller våld mot kvinnor och gruppvåldtäkter. Det är upprepat omvänd bevisföring som gäller. Kvinnan eller flickan skall bevisa att hon uppfört sig “anständigt”, varit på rätt plats vid rätt tidpunkt m.m.
Jag minns flera berättelser från vänner om annat påförande av religiösa skam. En arbetskamrat som redan i förskoleåldern tvingades bikta sig. Hon visste inte vad det innebar men hittade på historier för att prästen skulle ge henne ett straff - ett antal Ave Maria. Hon berättade att det kändes jättekonstigt att skämmas när hon inte gjort något fel. Åtskilliga är de kamrater som redan som små tvingades till söndagsskolan för den första indoktrineringen. Jag har hört vänner som berättat om sin uppväxt i strängt religiösa hem i Norrland eller i skärgården. En av dem flyttade till Göteborg under sina studier och stöttes då ut från familjen, en annan nekades under hela sin uppväxt att läsa eftersom det var syndigt.
Det är inte längre tillbaka än till 1950-talet som det ansågs fult och skamligt att föda barn utanför äktenskapet. Jag tänker ibland på Astrid Lindgren som tvingades adoptera bort sitt första barn som hon födde utanför äktenskapet. Katolska kyrkan har precis som islam en tydlig markering “hora eller madonna” men man har olika bestraffningssystem för att förhindra olämpligt beteende hos kvinnan. Islam har i många muslimska länder klara kopplingar till bland annat sharia-lagstiftningen som anbefaller hårda straff framförallt mot de kvinnor som bryter mot reglerna. Här förekommer även hedersmord.
I Sverige tvingas flickor till gynekologiska undersökningar för att de skall bevisa att de är oskulder inför ett tilltänkt “tvångsäktenskap”. Andra flickor uppsöker sjukvården för att operera “tillbaka” mödomshinnan. Det är viktigt att veta detta när man talar om kvinnosynen inom islam och övriga monoteistiska religioner som utövas dogmatiskt. Naturligtvis är det ytterligheter, men vi får inte blunda för det i missriktad omtanke om dem som utövar sina religiösa föreställningar på detta sätt.
Jag vill belysa religionens andra aspekter som förtryckarmekanism. Det är en tes som Marx myntat och som jag alltmer är beredd att skriva under på och det är att religionen är ett opium för folket. Religionen (i alla fall dess uttolkare) påför människor skuld och skam och förblindar deras syn på människan som en fri och självständig varelse.
Islam är en “ny“ religion i Sverige och dess omfattning ökar ju fler invandrare vi får från de muslimska länderna. Att förneka detta är naivt. Den är också en av de stora världsreligionerna. Islam skall helt naturligt godtas som en religion som andra då vi har religionsfrihet i vårt land. Religionsfrihet innebär också frihet från att tro vilket ibland glöms bort.Varför fokusering på islams kvinnosyn - jo kanske för att den är tydligast där idag.
Kvinnan behandlas som mannens ägodel helt öppet och kontrollen över kvinnans sexualitet är viktig. Därför är bestraffningssystemet ofta knutet till brott mot detta. Äktenskap görs upp och ofta förekommer en penningtransaktion som både binder kvinna och man vid avtalet. Det är dyrt, för att inte säga ibland omöjligt, att lösa upp de ekonomiska banden. Visst kan vi göra paralleller med vår egen äktenskapslagstiftning. Åtskilliga är de kvinnor jag i arbetet stött på som på grund av fattigdom inte kunnat frigöra sig från ett destruktivt förhållande.
Prostitution och könshandeln med kvinnor är vanligt förekommande i länder som säger sig vara kristna och i vissa muslimska länder kan man “gifta sig för en kväll”. Sveriges fria abort kom inte utan kvinnokamp. Mängder av svenska kvinnor “vallfärdade” för abort till Polen, som då var kommunistiskt. Slutligen ändrades vår lagstiftning.
Det grundläggande i dessa fenomen är hur olika religiösa krafter sexualiserar och objektifierar kvinnan. I vårt västerländska överflödssamhälle samverkar kapitalet med marknadskrafterna och gör kvinnans kropp till ett sexualobjekt som till varje pris skall exploateras. Kopplingen mellan patriarkatet och kapitalismen kan nästan inte tydliggöras mer än då man ser utbudet av exempelvis stringtrosor och den växande porrindustrin. Vi skall kunna klä oss hur vi vill men ingen talar om de bakomliggande syftena att göra kvinnan till ett objekt och en handelsvara. Detta är råkapitalism.
När det gäller chador så är det en omvänd objektifiering av kvinnan. Hennes sexualitet skall endast rikta sig till den man som hon lever med. Hon skall inte exploatera sig för andra och visa sin egen sexualitet. Kvinnan är mannens egendom. Det är märkligt att ingen reagerar på detta utan istället, i någon slags populistisk anda, skriker till chadorns försvar utan att tänka på dess ursprung. Det finns tydliga regler i sharia, det muslimska regelverk som styr stora delar av den muslimska världen, hur en kvinna skall klä sig för att dölja sig. Hennes kropp tillhör en man. Här samverkar religionen och patriarkatet.
Katolska kyrkan har öppet fördömt radikalfeminismen. Den är ett hot mot familjen och uppmuntrar homosexualitet, enligt påven. Om vi skall se hur vi socialiseras in i det heliga äktenskapet och hela vårt samhälle utgår från kärnfamiljen, så finns det klara kopplingar mellan religionerna. Det finns starka krafter mot abort, otrohet skall bestraffas och preventivmedel förbjudas. Det är de fundamentalistiska krafterna som styr.
Så bort med religionen från de statliga regelverken, säger jag. Religionerna runt om i världen är bland de starkaste bärarna av det patriarkala samhället och ofta samverkar de med kapitalismen. Den insyn vi måste utöva i samhället är att ställa krav på de samfund som registrerar sig. Jag undrar ibland inte om det även borde vara åldersgräns för att få ansluta sig till ett religiöst samfund och inte som nu att det godtas med indoktrinering från tidig ålder. Ungdomarna formas sedan in i äktenskap och kärnfamiljssystem. Feminismen är helt klart ett hot mot de kristna och många andra religiösa värderingar då den ifrågasätter dess fundament - ett patriarkalt samhälle.
Mina år i mellanöstern (2007-2012) har lärt mig att de religiösa familjelagar som utövas och uttolkas av religiösa ledare i alla tre monoteiska religioner är till stor nackdel för både kvinnor och hbtq-personer oavsett kön. En stat utan religiös lagstiftning och utan religiös konstitution är vad kvinnornas resning i den arabiska våren handlar om. Vi ska stödja den strävan både i Sverige och globalt.
Maria Hagberg är internationell kvinnorättsaktivist, medlem i Vänsterpartiet Örebro, tidigare distriktsordförande i Vänsterpartiet Skåne och kvinnopolitiskt/feministiskt ansvarig i Skåne-distriktet.
